Missionärer gjorde ett stort arbete och lade ner stora mödor bland armenier och assyrier (kaldeer/syrianer) i det Ottomanska riket.

De flesta betydande intellektuella bland våra folk var utbildade hos missionärer.

Det gäller bland annat Touma Odo, Professor Ashur Yousef, Biskop Juhanon Dolabani och Shamoun Hanna Haido.

Fram till 1839 hade ickemuslimer varken rätten till skydd för liv eller för egendom.

Varje muslim kunde utan konsekvenser förfölja ickemuslimer.

England började från 1840-talet ta protestanter under sitt beskydd och de kunde få lika rättigheter som muslimer. Detta ogillades av kurdiska feodalherrar som fram till dess hade kunnat ta extra skatter för ”beskydd” från ickemuslimerna.

De nya lagar som sedan kom 1839 samt 1856, som skulle ge  samma rättigheter för ickemuslimer som för muslimer var inte kända överallt pga okunnighet. Missionärerna gav sig ut överallt för att öppna skolor för både pojkar och flickor och för att öka medvetenheten samt för att lära ut yrken till alla. I skolorna lärde sig eleverna att säga nej till tvångsarbete. De satte sig emot skyddsskatt och betalade skatten direkt till staten.

De lärde sig att försvara sig mot olika orättvisor.

Detta ogillades av de kurdiska feodalherrarna men även av Hanne Sefer.

Protestanterna byggde 1878 en skola i Midyat för både pojkar och flickor. Samma vecka som skolan skulle starta, skickade Hanne Sefer cirka 50 män som stenade skolan. Skolbyggnaden var robust men en av männen lyckades komma in och krossade skallen på den kvinnliga läraren.

Angreppet ledde till att skolan inte längre kunde öppnas i Midyat under lång tid.

Hanne Sefers kusin skickades också för att hota och attackera protestanter bland annat i byn Bote.

Dokumenten om dessa händelser har publicerats av den kände forskaren och historikern, Sait Cetinoglu.

Har man varit så hatisk och aggressiv mot protestanter innan Seyfo så är allt förräderi under Seyfo-åren inget som förvånar.

Özcan Kaldoyo