Fru talman! Vi har samlats här i dag för att debattera Sveriges utrikespolitik. I dessa dagar är Nordafrika den region i världen som det är störst uppmärksamhet på. Utvecklingen i regionen kommer med all sannolikhet att dominera den politiska debatten framöver.

De senaste veckorna har vi med en blandning av hopp och oro följt den dramatiska utvecklingen i Egypten och i Tunisien. I Tunisien föll regimen snabbt, men i Egypten stod det länge oklart vad som skulle hända. Till slut gav Mubarak upp och lämnade Egypten.

Revolutionerna i Egypten och i Tunisien är en seger för folket. Symbolerna för förtrycket, Mubarak och Ben Ali, har tvingats lämna ifrån sig makten. Vi får hoppas att detta är början på befrielsen och leder bort från maktfullkomlighet och korrupta diktaturer i regionen.

Folkets strävan efter demokrati behöver all hjälp och allt stöd från EU och Sverige. Länderna i Nordafrika behöver vårt stöd och vår hjälp för att förverkliga förväntningar på frihet och demokrati, mänskliga rättigheter, skydd av minoriteter och sist men inte minst religionsfrihet.

Den kristna minoriteten, kopterna som är ca 10 procent av befolkningen, har haft begränsade rättigheter och har diskriminerats på grund av sin kristna tro. I ett demokratiskt Egypten skulle även denna ursprungsbefolkning inkluderas som fullvärdiga medborgare och kunna bidra till den gemensamma samhällsutvecklingen.

Västvärlden får inte vända frihetskämparna ryggen och låta diktaturer använda militär för att slå ned människors drömmar om frihet och demokrati där flera olika politiska partier tillåts och där folkvalda ledare styr och leder samhället.

Fru talman! Militären har tagit över makten i Egypten för att stabilisera läget, sägs det. Det är viktigt att de internationella påtryckningarna från EU, FN och USA inte upphör så att inte militären ser detta som en möjlighet till en statskupp på obestämd tid.

Rättvisa och fria val är grunden till en stabil samhällsutveckling med demokrati för alla invånare som bor och verkar i landet. Med demokrati i Egypten och Tunisien blir situationen stabilare i regionen, och det kommer att bidra till en mer varaktig fred i Mellanöstern. Vi får hoppas på en fredlig lösning och en ordnad övergång till demokrati.

Fru talman! De flesta riksdagspartier vill att Turkiet ska bli medlem i EU. Turkiet är kandidat sedan 1999 och har gjort en del förändringar i landets konstitution för att anpassa landet till EU. Turkiet är långt ifrån de Köpenhamnskriterier som är grunden för medlemskap i unionen. Ambitionen om förändringar får inte bara bli tomma politiska ord utan måste bli verklighet. Det är väsentligt att Turkiet genomför ytterligare konkreta reformer, särskilt inom områden som minoritetsrättigheter, yttrandefrihet, jämställdhet och rättsväsen.

Jag vill nämna ett typiskt exempel på hur rättsväsen, religionsfrihet och minoritetsrättigheter inte respekteras i landet i dag. Syrianer som har flytt landet på grund av diskriminering får sin egendom konfiskerad. Kyrkor och kloster lever under ständigt hot. Ett av världens äldsta aktiva kloster med munkar, nunnor och prästutbildning från år 397 – det är över 1 600 år gammalt – heter Sankt Gabriel eller Mor Gabriel på syrianska. Under de senaste åren har klostret legat i tvist med staten om sin egendom. Staten har väckt åtal mot klostret och vill konfiskera en del av egendomen. Jag var personligen närvarande vid en avgörande rättegång för cirka ett år sedan. Där beslutade tingsrätten att klostret är ägare till marken. Genom högsta domstolen har staten ogiltigförklarat tingsrättens dom, och i en ny rättegång på en annan ort i landet har det beslutats att en stor del av klostrets egendom tillhör staten.

Fru talman! Sverige bör i sina bilaterala kontakter med den turkiska staten protestera mot dessa övergrepp på minoriteters rättigheter och denna brist på respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

Den politiska situationen i Irak har blivit mer stabil sedan den senaste regeringsbildningen. Det pågår fortfarande en maktkamp mellan olika religiösa grupper. Dagligen får man höra att det exploderar bomber som skördar oskyldiga liv. Självmordsbombare terroriserar landets regering och befolkning i syfte att skapa oro och instabilitet. Den demokratiska uppbyggnaden av landet går sakta men säkert framåt, men den hindras hela tiden av terrorister. De kristna minoriteterna har på senare tid blivit måltavlor för terrorister som vill skapa ett land med en religion. Attackerna har eskalerat. De har inget alternativ av fruktan för livet, och de flyr landet.

Sverige och EU bör bli mer aktiva och hjälpa till med uppbyggnaden av Irak och hjälpa regeringen att öka säkerheten och stabiliteten i landet. Den irakiska regeringen bör ta sitt ansvar för att skydda den irakiska befolkningen och garantera dess säkerhet. Irakier, oavsett etnicitet eller religionstillhörighet, är beroende av varandra och har ett gemensamt ansvar för samhällsutvecklingen. Med tolerans för varandras olikheter och respekt för religionsfriheten får man en varaktig fred och frihet för alla irakier i landet.