Kammarens protokoll
Riksdagens snabbprotokoll
2010/11:59
Tisdagen den 15 februari
den 1 februari

Interpellation

2010/11:173 Frizon för kristna i Irak

av Yilmaz Kerimo (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Sveriges kristna råd har uttalat: ”Det är inte värdigt en human rättsstat att återsända människor till ett land där de riskerar förföljelse och hot till livet när den irakiska staten uppenbart är oförmögen att erbjuda dem skydd.”

Det är oerhört akut och angeläget att Sverige via FN uppmärksammar den svåra situationen för assyrier/syrianer och kaldéer i hela Mellanöstern. Särskilt bedrövlig är situationen i Irak där kristna länge har varit utsatta för förföljelse. Stora områden har helt tömts på kristna. Den värsta dagen hittills var den 31 oktober 2010 då ett femtiotal oskyldiga kristna massakrerades i sin kyrka.

Jag har gång på gång motionerat, interpellerat och frågat Carl Bildt om vad ministern tar för initiativ för de kristnas situation i Irak. Men inget händer. Även om jag vet att frågan är komplicerad är den här totala passiviteten helt oacceptabel. Jag hoppas att inte Wikileaks uppgifter stämmer att Carl Bildt och Tobias Billström anfört svensk främlingsfientlighet och irakiska flyktingars låga utbildningsnivå som argument för en restriktiv flyktingpolitik mot irakier. Förutom att det är grovt felaktigt i sak vore det sorgligt om den svenska regeringen bedrev ett sådant dubbelspel.

Men oavsett vad som har sagts och inte sagts återkommer jag här med ett positivt förslag till hur ministrarna kan ge sitt stöd till de kristna irakierna, och hur regeringen därmed på ett för alla parter anständigt sätt långsiktigt kan uppnå en minskning av invandringen av irakier till Sverige. Det är ett konkret förslag som jag även har lagt fram i en motion i oktober 2010 – jag vill att Sverige tar initiativ till en kommission med syfte att de kristna assyrier/syrianerna och kaldéerna erbjuds en frizon i Irak under FN:s överinseende.

Min fråga till utrikesministern är:

Avser utrikesministern att ta initiativ till en kommission med syfte att de kristna assyrier/syrianerna och kaldéerna ska få en frizon i Irak under FN:s överinseende?

Anf. 1 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Herr talman! Yilmaz Kerimo har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en kommission med syfte att de kristna assyrierna/syrianerna/kaldéerna ska få en frizon i Irak under FN:s överinseende.
Jag vill inledningsvis hänvisa till mitt svar på en snarlik fråga om religiösa minoriteter i Irak av Robert Halef (2010/11:45) och till svaren på de frågor som ställts på samma tema till statsrådet Tobias Billström (2010/11:55 och 2010/11:62 samt interpellation 2010/11:50).
Säkerhetssituationen har gradvis förbättrats i Irak men är på sina håll fortfarande instabil. Det våld som förekommer drabbar medlemmar ur alla etniska och religiösa grupper, men minoriteter – däribland kristna – är ofta särskilt utsatta. Genom EU och FN samt i samtal med irakiska företrädare fortsätter regeringen att uppmärksamma frågan om efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Irak.

När jag har träffat företrädare för Iraks regering, senast vid mitt besök i landet för ett år sedan, har jag understrukit vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna i enlighet med landets åtaganden under internationell rätt. Vid mitt besök nämnde jag särskilt minoriteterna, bland annat kristna liksom mandéer/sabéer och yazidier. Irak känner väl till var såväl Sverige som EU står i dessa frågor.

Den 22 november 2010 gjorde EU:s utrikesministrar ett uttalande som bland annat innehöll skrivningar om respekten för de mänskliga rättigheterna. EU:s höga representant Catherine Ashton har därtill vid två tillfällen betonat vikten av att en ny irakisk regering tar sitt ansvar i den nationella försoningsprocessen.

Sverige, liksom Europeiska unionen, välkomnar de steg som tagits mot en regeringsbildning i Irak. Det är nu av vikt att den nytillträdda irakiska regeringen fortsätter sitt arbete för att skapa säkerhet och stabilitet, vilket är en förutsättning för att mänskliga rättigheter ska kunna åtnjutas av varje individ i landet. Dessa faktorer utgör en grund för att den irakiska demokratin kan fördjupas och bli långsiktigt hållbar.

Övergrepp har tyvärr ägt rum mot flera etniska och religiösa grupper, även om minoriteter ofta blir särskilt utsatta. Upprättandet av särskilda frizoner på etnisk eller religiös grund, även under FN:s eller någon kommissions överinseende, vore dessutom en farlig väg mot segregering av landets invånare. Irakiska ledare förefaller dock fullt medvetna om de kristnas utsatta situation och om vikten av deras fortsatta närvaro som fullvärdiga medborgare och deltagare i byggandet av det irakiska samhället. I detta läge bör därför fredlig samexistens under ett tydligt irakiskt ägarskap vara vad som eftersträvas.

Anf. 2 YILMAZ KERIMO (S):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är dock ett svar som jag inte är nöjd med.
Den irakiska staten är uppenbart oförmögen att erbjuda kristna assyrier/syrianer/kaldéer ett skydd, så det är oerhört akut och angeläget att Sverige via FN uppmärksammar den svåra situationen för assyrier/syrianer/kaldéer i Irak.

En utrensning av kristna pågår i Irak. Av hela 1,8 miljoner assyrier/syrianer/kaldéer finns i dag bara en tredjedel kvar i Irak. Stora områden har helt tömts på kristna. Den värsta dagen hittills var den 31 oktober 2010 då ett femtiotal oskyldiga kristna massakrerades i sin kyrka.
Herr talman! Jag har gång på gång såväl motionerat som interpellerat och frågat Carl Bildt vilka initiativ ministern tar för de kristna i deras utsatta situation i Irak, men ingenting händer.
Jag vet att frågan är komplicerad, men den totala passiviteten är helt oacceptabel. Jag hoppas att Wikileaks uppgifter om Carl Bildts åsikter om irakierna inte stämmer. Men oavsett vad som sagts eller inte sagts återkommer jag här till ministern med ett positivt förslag om hur man kan ge stöd till de kristna irakierna och om hur regeringen därmed på ett för alla parter anständigt sätt långsiktigt kan uppnå en minskning av invandringen av irakier till Sverige. Det är ett konkret förslag som jag även lagt fram i en motion i oktober 2010. Jag vill nämligen att Sverige tar initiativ till en kommission med syftet att kristna assyrier/syrianer/kaldéer erbjuds en frizon i Irak under FN:s överinseende.

Ministerns svar om att dela in Irak efter etnicitet kan inte vara konsekvent eftersom man redan har delat av norra Irak från övriga Irak efter etnicitet när det gäller kurderna. Detta har visat sig fungera bra.

Min fråga till utrikesministern kvarstår alltså: Avser ministern att ta initiativ till en kommission med syftet att kristna assyrier/syrianer/kaldéer får en frizon i Irak under FN:s överinseende – detta då den irakiska staten uppenbart är oförmögen att erbjuda kristna assyrier/syrianer/kaldéer det skydd som de behöver?

Anf. 3 FREDRIK MALM (FP):
Herr talman! Frågan är väldigt angelägen. Den berör också Sverige på olika sätt eftersom vårt land har ställt upp för väldigt många irakiska flyktingar, inte minst assyrier och kaldéer som flytt från Irak – kristna irakier som de benämns i Sverige, men en mer korrekt bedömning borde vara assyrier och kaldéer.

Herr talman! Det är synnerligen viktigt att vi ser att de kampanjer och det våld som de kristna i Irak utsätts för är ett våld specifikt riktat mot dem för att de är assyrier och kaldéer och har en annan religion än islam – attacker som i en förlängning, i alla från de militanta jihadisternas sida, syftar till att utradera den kristna civilisationen i Irak och Mesopotamien. Det betyder att i det område i världen där de första kyrkorna byggdes ska enligt de här terroristerna inga kristna få bo.
Det är klart att det finns olika sätt att försöka hjälpa den befolkning som i dag är mycket utsatt. Ytterst faller ansvaret förstås på Iraks regering; så är det. Omvärlden kan dock givetvis agera på olika sätt.

När det gäller en eventuell frizon finns det inga legala hinder för detta, enligt Iraks konstitution. Det finns inte heller några hinder för att upprätta en skyddszon för assyrier och kaldéer i Irak, på Nineveslätten utanför Mosul. Det finns inga hinder för detta heller i Kurdistans regionala regerings konstitution, alltså i irakiska Kurdistan.

Därför tycker jag att det är viktigt att poängtera, herr talman, att detta är en fråga som borde kunna lösas i Irak. Men i ett läge där irakierna säger att de tycker att detta är viktigt och det irakiska parlamentet i laga ordning är beredda att vandra denna väg och upprätta en skyddszon bör Sverige förstås inte säga nej.

Jag noterar också att det i sista stycket av utrikesministerns svar står: ”Upprättandet av särskilda frizoner på etnisk eller religiös grund, även under FN:s eller någon kommissions överinseende, vore dessutom ett farligt steg mot segregering av landets invånare.”

Att notera här är att det var precis detta som hände 1991, när man upprättade en skyddszon för de kurder som flytt Saddam Husseins attacker efter det kurdiska upproret. Man upprättade då en skyddszon. Det var på initiativ av Turgut Özal, den dåvarande turkiska premiärministern, och John Major, som var brittisk premiärminister på den tiden. Därefter upprättades en flygförbudszon under FN:s överinseende, med amerikanska bevakningsflyg som upprätthöll flygförbudszonen.
Jag tror inte att någon argumenterade emot detta genom att säga att det skulle skapa en segregering av Irak. Tvärtom var omvärlden mycket överens om att detta var ett nödvändigt humanitärt uppdrag för att kunna beskydda den kurdiska befolkningen. Det är inte riktigt samma sak med den kristna befolkningen nu, men det finns uppenbara likheter i hur de utsätts för systematiskt våld och så vidare.

Därför tror jag att det är klokt, herr talman, om vi från svensk sida säger att Iraks parlament äger denna process och att de bör kunna gå vidare med detta. Det finns fullt legala möjligheter att genomföra detta i Irak, och det är inget Sverige rent normativt behöver ställa sig emot.

Anf. 4 HANS LINDE (V):
Herr talman! Tack, utrikesministern, och ett stort tack till Yilmaz Kerimo som har lyft denna viktiga fråga i riksdagen!
Detta är en fråga som engagerar Sveriges riksdag, av naturliga skäl. Det finns starka band mellan Sverige och de olika kristna minoriteter som i dag lever i Irak, inte minst genom att vi trots allt har gett en hel del av de irakier som har kommit till Sverige en frizon i vårt land. Man får dock också i sammanhanget understryka att alltför många av de kristna irakier som har kommit till Sverige också avvisats.

Jag lyfte själv fram dessa frågor i en interpellationsdebatt precis innan jul, den 22 december. Min interpellation kom till i ljuset av de många attacker vi såg i höstas, som riktades mot kristna i största allmänhet. Det gäller i synnerhet den blodiga attack vi såg mot den katolska kyrkan i Bagdad i höstas, som resulterade i att ett sextiotal kristna irakier dödades. Flera av dem var barn.
Yilmaz Kerimo har tidigare här beskrivit våldet mot de kristna i Irak på ett förtjänstfullt sätt, tycker jag. Jag tycker att det är viktigt att understryka att världen nu måste agera och reagera. En av de saker jag lyfte fram i min interpellation var att jag tycker att det är viktigt att Sverige nu agerar för att man får en FN-rapportör för de mänskliga rättigheterna i Irak.

Den gången – i den interpellationsdebatten – sade Carl Bildt att han var positiv till detta förslag men ville avvakta till dess att en ny irakisk regering kommit på plats. Nu är en ny irakisk regering på plats. Vi har haft en ny irakisk regering i snart två månader. Då är frågan till utrikesministern: Vad görs nu för att få till en FN-rapportör för de mänskliga rättigheterna?

Det kan låta som en mindre fråga i sammanhanget – och det är nog egentligen det – men samtidigt är det viktigt att det finns FN-utsedd personal på plats i Irak som har till uppgift att övervaka de mänskliga rättigheterna. Vi ser nämligen att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Irak i dag är omfattande och grova. De drabbar, precis som utrikesministern sade, stora delar av det irakiska samhället. De drabbar människor av olika etnisk och religiös bakgrund, och de drabbar i synnerhet de kristna minoriteterna.

Vi ska i detta sammanhang också understryka att även om det framför allt är de islamistiska extremistgrupperna som gör sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna i Irak i dag vet vi också – vi har sett omfattande rapporter från till exempel Amnesty – hur tyvärr även de irakiska myndigheterna och de amerikanska och utländska soldaterna gör sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna.

Jag tror också att det när vi ändå diskuterar denna fråga är viktigt att se att problemet för de kristna i Irak i dag inte bara är våldet. Det finns fler problem än så. Jag träffade förra veckan Khalis Jesuc som är parlamentsledamot och kristen irakier. Jag träffade även Johnson Siyawish som är samordnare på det kaldeiska/assyriska/syrianska rådet i Irak. De beskrev en oerhört dyster bild av utvecklingen i Irak för de kristna minoriteterna. Det var inte bara fråga om våld, även om det stod i fokus av det de beskrev.

Jag tror – eller rättare sagt; jag vet – att deras beskrivning inte direkt överensstämde med det vi hörde från Carl Bildt tidigare. Carl Bildt sade att de irakiska ledarna förefaller fullt medvetna om de kristnas utsatta situation. Vad de beskrev var nämligen också en ekonomisk diskriminering av de kristna minoriteterna: hur kristna i Irak drabbas av fattigdom och arbetslöshet och hur de irakiska myndigheterna medvetet fördelar ekonomiska resurser och medel på ett orättvist och ojämlikt sätt till de kristnas nackdel.

Detta gör att möjligheterna för kristna irakier att leva kvar i de byar och städer där man levt i årtusenden försvinner. Man tvingas ge sig av, på flykt. Ett exempel som togs upp var hur de irakiska myndigheterna nu säljer tomter i städer och byar som traditionellt har bebotts av kristna irakier. Man nämnde byar som Bartella och Al-Hamdaniya. Detta ger ett eko från en dyster tid, för det var denna politik också Saddam Hussein förde på sin tid när han försökte undergräva de kristnas situation.

Jag vill alltså skicka med detta till utrikesministern. Jag tror att det är helt avgörande att inte bara lyfta fram frågan om våldet utan också den svåra ekonomiska situationen för de kristna i Irak.

Anf. 5 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Herr talman! Detta är en fråga vi återkommer till i riksdagen vid relativt regelbundna tillfällen. Den representerar nämligen ett mycket betydande problem.
Det är som Fredrik Malm erinrade om: Vi är ett land i vilket ca 170 000 personer på ett eller annat sätt – första eller andra generationen – har sina rötter i Irak. Många av dem är kristna, men inte alla. Det finns också åtskilliga muslimska trosbekännare. Anledningarna till att de har sökt sig till vårt land är många, men en av dem är självfallet den tendens till religiös intolerans som finns i åtskilliga av dessa länder.

Denna tendens späds på av terroristiska och fundamentalistiska grupper som ser sekteristiska motsättningar och sekteristisk krigföring som sitt medel att nå makten. Det var det vi såg i attacken på den katolska kyrkan i Bagdad den 30 oktober. Det var samma sak. Det var al-Qaida som tog på sig ansvaret för det dådet.
De utfärdade samtidigt en proklamation där de sade att al-Qaida ska bekämpa de kristna. Det var samma sak vi såg häromdagen i självmordsattacken i Samarra med, om jag inte missminner mig, mellan 40 och 50 döda. Det var samma sekteristiska fundamentalism och samma sekteristiska våld.

Detta bekymrar Iraks regering minst lika mycket som det bekymrar Sveriges riksdag. Den enda möjliga långsiktiga lösningen är att bygga upp en irakisk regering och irakiska säkerhetsstyrkor som har förmågan att värna också mångfalden i sitt eget samhälle. Efter attacken mot kyrkan i Bagdad besökte premiärminister Maliki kyrkan. Han lovade förstärkt stöd och började en selektiv rekrytering av kristna trosbekännare till olika säkerhetsstyrkor som skulle hjälpa till med detta.
Är det tillräckligt? Sannolikt inte. Det är nämligen en sekteristisk terrorism man har att bekämpa, och vi vet genom erfarenheter från andra länder att detta inte är alldeles enkelt.
Är upprättandet av en frizon svaret? Den frizon som Fredrik Malm åberopade var lite annorlunda. Den handlade om att med flygattacker bekämpa Saddam Husseins pansardivision. Det fungerade för kurderna i norr, men det fungerade inte för shiamuslimerna i söder. De var lika utsatta för Saddam Husseins terror trots att det amerikanska stridsflyget fanns i luften hela tiden.
Det är inte längre Saddam Husseins stridsvagnar, som man kan se från luften, det handlar om. Här är det i stället al-Qaidas självmordsbombare och enskilda terrorister.
Diskutera gärna detta med irakiska företrädare eller med UNHCR, men när vi gör det avvisar de vad de kallar en Bantustanlösning för Irak. Det går lätt att säga att man ska upprätta en zon vid Nineve, men vad gör vi då med 50 000 kristna i Bagdad? Ska de flyttas därifrån med våld därför att de inte tillhör den zon som är godkänd för kristna?

Och vad gör vi med den mångfald som fortfarande som finns mellan sunni, shia och olika kristna grupperingar som historiskt inte alls har dragit jämnt i varje enskild fråga?
Det finns ingen enkel lösning. Svenska armén kan inte ockupera Irak och upprätthålla ordning. FN kan inte ockupera Irak och upprätthålla ordning. Amerikanska trupper kan inte åter ockupera Irak och upprätthålla ordning. Jag tror ingen av oss egentligen vill något av detta heller. Vi måste lita till den långsiktiga uppbyggnaden av en irakisk stat, ge den det stöd vi kan ge och uppmärksamma situationen för alla de religiösa minoriteterna. Det kanske inte är onaturligt att de kristna ligger oss lite varmare om hjärtat, men vårt stöd måste gälla alla religiösa samfund oavsett om de råkar likna det vi har i Sverige eller likna det som kanske finns i Iran eller någon annanstans. De mänskliga rättigheterna gäller alla.

Anf. 6 YILMAZ KERIMO (S):
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i Hans Lindes inlägg vad gäller de ekonomiska sanktionerna mot de kristna assyrierna/syrianerna/kaldéerna av dem som styr Irak nu. Dessa lever under fattigdom. Pengarna som kommer delas inte ut till de kristna. De tvingas att fly från landet. Som jag sade i mitt förra inlägg är av 1,8 miljoner assyrier/syrianer/kaldéer bara 30 procent kvar. De fortsätter att fly från landet om inte något görs.

Herr talman! Jag får inte svar på mina frågor av Carl Bildt. Jag hör bara samma visa, bara tomma ord som inte leder till handling. Jag har gång på gång, som jag sade tidigare, motionerat och frågat Carl Bildt om vad ministern tar för initiativ för de kristnas situation i Irak, men ingenting händer.
Jag vill i sammanhanget passa på att tydliggöra att assyrier/syrianer/kaldéer är en etnisk folkgrupp, inte bara en religiös grupp, som ministern brukar kalla den. De har en egen historia, eget språk, egen kultur.

Den irakiska staten fungerar inte fullt ut, de är vi överens om, och kan därför tyvärr inte garantera säkerheten för sina minoriteter. Den irakiska konstitutionen erkänner minoriteternas administrativa rättigheter, det vill säga att de kan bilda en egen administrativ region till exempel vid Nineveslätten strax norr om Mosul. Här är tanken att assyrierna/syrianerna/kaldéerna ska få en egen fristat. Men så har inte skett. Det blir alltmer uppenbart att de stora muslimska partierna inte har för avsikt att tillåta minoriteterna att stanna kvar i landet. Därför behövs internationellt tryck, inte minst från Sverige, inte minst från vår utrikesminister Carl Bildt.

Ett konkret förslag som jag senast har lagt fram i en motion i oktober 2010 är att jag vill att Sverige tar initiativ till en kommission med syfte att de kristna assyrierna/syrianerna/kaldéerna ska erbjudas en frizon under FN:s överinseende.
Hur tänker ministern agera i handling nu, inte i ord, för att skydda de kristna? Ministern har ju erkänt att trakasserier och terror fortsätter på kristna, trots ministerns vackra ord här.

Anf. 7 FREDRIK MALM (FP):
Herr talman! Jag kan bara instämma i det som utrikesministern säger, det gör vi alla här, om situationen för de kristna i Irak och den terrorism som har slitit den redan sköra och bräckliga irakiska statsbildningen närmast i stycken sedan de inbördes striderna tog fart efter regimens fall i mars 2003. Det finns givetvis problem med den här typen av konstruktioner av skyddszoner eller autonomier och så vidare. Det är klart att det finns människor som inte bor i Nineveslätten, assyrier som bor i Bagdad och som inte omfattas av detta.

Om man i det irakiska parlamentet mellan de olika politiska aktörerna och grupperna inleder en process som syftar till att skapa ett skydd för den kristna befolkningen, varav många bor koncentrerat öster om Mosul i norra Irak, ska Sverige då säga nej till detta? Vi har inte några särskilda synpunkter på att det finns en demilitariserad zon i Colombia eller att det finns en muslimsk autonomi i Filippinerna och så vidare. Men ska just i detta fall den svenska positionen vara att det där tycker vi inte är någon bra idé?

Jag är inte så säker på att det som Kerimo föreslår nödvändigtvis är den rätta vägen, att dra in Förenta nationerna i detta. FN har ett notoriskt dåligt rykte i Irak sedan de har försökt sig på olika projekt tidigare. Det här är en process som måste föras i det irakiska parlamentet mellan de centrala aktörerna där. Det är i så fall en process, det är min uppfattning, som Sverige inte bör motarbeta.

Anf. 8 HANS LINDE (V):
Herr talman! Det är viktigt att understryka att anledningen till att frågan om en frizon för assyrier/syrianer/kaldéer i Irak står på dagordningen inte handlar om att de kristna irakierna drivs av något slags nationalism eller drömmar om egna stater. Det handlar om desperation. Det är därför denna fråga nu står på dagordningen. Man känner att deras förutsättningar att leva sina liv i Irak undergrävs. Det vi ser i dag i Irak är en fördrivning av de kristna minoriteterna. Som så många gånger annars i historien när vi sett fördrivning av olika etnisk-religiösa grupper använder man olika verktyg. Våldet är ett verktyg, att skrämma människor på flykt. Men det handlar om att genom ekonomiska verktyg helt enkelt dra undan mattan för de kristna i Irak, slå undan möjligheten att leva sina liv och få en försörjning i de olika områdena i Irak där de har levt under många år.
Carl Bildt väljer att sätta sin tilltro till den irakiska regeringen. Tyvärr har de kristna i Irak sedan länge gett upp hoppet om den irakiska regeringen.

Jag träffade som sagt Khalis Lesuc förra veckan. Han sade så här: De farligaste i dag i Irak är inte extremislamisterna. De farligaste i dag i Irak är de andra politiska partierna, som struntar i de kristnas rättigheter. Man ser inte att det finns ett stöd för de kristnas rättigheter från andra politiska grupperingar i landet.

Jag var med i denna kammare för drygt ett år sedan att erkänna folkmordet 1915 i Turkiet på de olika kristna grupperna, bland annat assyrier/syrianer/kaldéer. Jag är väldigt stolt över att ha varit med om det beslutet. Det var viktigt att sätta ord på det som hade skett och ge upprättelse till offren. Vad som är ännu viktigare är att lära av historien, att se till att det som hände 1915 i det som var det ottomanska riket inte upprepas, att förhindra att samma sak händer igen.
Khalis Lesuc avslutade vårt möte förra veckan med att säga att det här är sista chansen för oss att leva i Irak. Jag tror tyvärr att det han sade är alldeles sant. Därför är det oerhört viktigt att världen nu agerar och reagerar mot diskrimineringen, förtrycket och våldet mot de kristna i Irak.

Anf. 9 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Herr talman! Fanns det någon enstaka åtgärd som omedelbart kunde göra att vi blev av med al-Qaida skulle det inte var jag som stoppade den åtgärden, var säker på det. Glöm inte att det var al-Qaida som sprängde kyrkan i Bagdad. Det var förmodligen de som stod för attacken i Samara häromdagen. Kan vi bli av med detta elände ska vi alla vara tacksamma för det. Vi söker vägar för att göra detta på olika sätt.

Hans Linde säger att vi inte kan sätta tilltro till den irakiska regeringen. Hans Linde säger att vi inte kan sätta tilltro till USA, utgår jag ifrån. Hans Linde säger att vi inte kan sätta tilltro till FN. Vem ska vi sätta tilltro till? I Sverige kan vi göra uttalanden, men det hjälper inte när terroristerna kommer farande mot kyrkorna nere i Irak. Då är det den irakiska regeringen som man måste bygga upp.
Fredrik Malm säger: Ja, men om de kommer fram med idéer. Jag håller helt med om detta, självfallet, om de skulle göra det. Jag refererade att de i de samtal som vi har är starka motståndare till just idén om frizoner, av den enkla anledningen att de ser det som lite av bantustan och den problematik som jag indikerade. Du upprättar en frizon någonstans, och du hotar alla andra som inte är i denna frizon. Du stimulerar en etnisk rensning.

Det här är svåra avvägningar. Jag är själv kanske en av dem som på grund av personlig erfarenhet är ohyggligt engagerade mot alla tendenser till etnisk och religiös separation, territoriell sådan.
Jag vet att i slutlägen efter krig och annat kan man fortfarande hamna där, men man ska aldrig se det som ett ideal. Och det är en tragedi det som vi ser när tvåflodslandets historiska mångfald nu håller på att urvattnas. Det är tyvärr inte nytt. Det fanns en gång i världen en mycket stor judisk befolkningsgrupp i det som var i Irak. Av dem finns praktiskt taget inga alls kvar. Nu är det kristna, nu är det shia, nu är det sunni, nu är det andra. Då måste vi stödja en irakisk regering som försöker att göra sitt bästa, också FN, och FN är där men med begränsade resurser. De får inte mer resurser av världssamfundet. Men de är där, till exempel i Krikkoområdet och andra områden, och försöker jämka de motsättningar som finns. Mosulområdet är fortfarande ett tillhåll för al-Qaida och den terrorism, ofta sekteristisk, religiös och etnisk, som dessa representerar.

Vi kan ibland i utrikespolitiken känna en handfallenhet. Skulle det vara möjligt att med ett uttalande i Sveriges riksdag bli av med al-Qaida, bekämpa förtryck och ofrihet i hela världen, så tror jag att vi skulle göra det. Men vi har att konstatera att vi får arbeta med de instrument som är. FN spelar en viktig roll i Irak. Men när FN säger till oss att de inte stöder just denna tanke ska vi inte pådyvla dem denna tanke. Vill, som Fredrik Malm säger, Iraks parlament diskutera någonting som de tror är vägen framåt ska vi självfallet ge dem det stödet.

I övrigt ska vi försöka ge dem stöd för att bygga upp rättsinstitutionerna på olika sätt. När de nu försöker rekrytera fler kristna till säkerhetsstyrkorna är det självfallet bra, även om det här med religiösa och etniska kvoter är något som jag i grunden är skeptisk till. Men i ett desperat läge kan även desperata åtgärder krävas.

Det finns mycket att säga om detta. Samtidigt som vi är ett land som har tagit emot 170 000 människor på ett eller annat sätt och ska känna en viss stolthet över det är det klart att det ligger en tragedi i detta. Med all respekt för Sverige, men det är därnere som deras historiska rötter finns och där som vi vill ge dem sin framtid. Kan vi medverka till en framtid där de inte bara kan vara kvar utan också i ökad utsträckning kan flytta tillbaka och återupprätta mångfalden i tvåflodslandet ska vi självfallet göra allt som står i vår makt för att åstadkomma det.

Anf. 10 YILMAZ KERIMO (S):
Herr talman! Staten är skyldig att skydda sina medborgare. Även om det är al-Qaida som utför dåden är det statens skyldighet att skydda sina medborgare. Det finns detaljer om hur dessa al-Qaida kom in i kyrkan via säkerhetsvakterna, vilket visar att det har varit ett samarbete med säkerhetsvakterna, så kallade, som är utsedda av staten.

Det pågår en etnisk rensning. Det pågår ett nytt folkmord på assyrier/syrianer/kaldéer i Irak. Men jag får fortfarande inga konkreta svar från utrikesministern. Jag hör samma svar hela tiden.
Ministern var som bekant EU:s fredsmäklare på Balkan år 1995. Detta jobb resulterade i att Jugoslavien delades i olika länder, såsom Serbien, Bosnien, Kroatien, Kosovo etcetera. Detta arbete har, som sagts, letts av utrikesministern själv.

Man ska nog vara konsekvent i sina argument. Varför gick det bra att acceptera Jugoslaviens delning efter etnicitet, och varför har man accepterat kurdernas frizon i norra Irak? Utrikesministern argumenterar nu mot en delning av Irak. Detta är motsägelsefullt och inte konsekvent.
Ska man behöva använda våld, terror eller bedriva väpnad kamp för att bli hörd? Detta kan ge fel signaler till omvärlden, utrikesministern.

Jag skulle vilja höra vad ministern har att säga mer konkret om varför han gör skillnad på folk och folk. Varför är det okej med en frizon för kurderna i norra Irak men inte för assyrier/syrianer/kaldéer? Jag vill gärna ha ett konkret svar på detta.

Anf. 11 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Herr talman! Låt mig svara på det. Det jugoslaviska dramat – varför blev det uppdelning där? Ja, låt historikerna utforska den saken. Min roll var att försöka värna vad som gick att värna av ett Bosnien som höll på att slitas sönder, ett Bosnien där det fanns ortodoxa, katoliker, muslimer, och lite olika andra kristna också för den delen, som när jag kom dit hade upphört att existera.
Vi lyckades lappa ihop någonting som förvisso inte är perfekt, långt därifrån. Men i dag har vi suddat ut alla gränser inom Bosnien så att människor kan röra sig fritt och så att man kan bygga kyrkor och moskéer. Det är alls icke perfekt, men det var i alla fall någonting som vi försökte göra. Det är det som vi också måste försöka göra i Mellanöstern, om det är Mesopotamien, om det är Egypten eller någon annanstans. Men det är svårt. Vi står mot al-Qaida. Och vi står mot en sekteristisk fundamentalism som vi vill bekämpa med alla till buds stående medel, om det är i Irak, om det är i Sverige, om det är i Jemen eller om det är i Egypten, men där vi tyvärr vet att vi inte alltid är framgångsrika.

Sedan kan man tala om att dela upp och dela upp i olika typer av zoner. Ja, det fanns en del i den internationella debatten som ville dela upp Irak i ett kurdiskt Irak, ett sunni-Irak och ett shia-Irak. En av anledningarna till att vi var motståndare till det var att det skulle ha rensat ut de kristna med en gång.

Låt oss inte glömma att om vi plötsligt säger att de kristna ska ha en zon blir det en zon för sunni, en zon för shia och en zon för kurder, och sedan kläms man och tvingas till flykt överallt.
Jag tillhör dem som är mycket stora motståndare till territoriell segregering på etniska och religiösa grunder. Jag medger att historien ibland tar en annan väg. I Europa har det förvisso varit så. Men jag vill inte tillhöra dem som hejar på på den vagnen.

Överläggningen var härmed avslutad.