1709 var det krig mellan Ryssland och Sverige. Den svenska kungen Karl den 12:e var tvungen att fly från de ryska styrkorna. Karl den 12:e försökte hitta skydd i det ottomanska riket. Där ville han enbart stanna 9 dagar, men det korta besöket blev tyvärr så långt som 5 år och 3 månader.Den ottomanska kejsaren/sultanen hittade hela tiden olika orsaker för att inte släppa den svenska kungen ifrån sig. Ottomanerna kom med ursäkter såsom att de behövde pengar för att kunna eskortera den svenska kungen på ett säkert sätt eller de ville ha mutor från den svenska staten för att skicka honom tillbaka. Detta hände inte bara en gång utan det pågick i 5 år 3 månader.

Detta är vad ottomanerna/turkarna gjorde redan då 1709! Om vi kollar vad turkarna håller på med idag så ser vi ingen skillnad. Den turkiska presidenten Erdogan för samma politik som hans ottomanska föregångare gjorde.

Den enda orsaken att han inte vill släppa in Sverige och Finland i Nato, är han åter vill få pengar eller ekonomiska förmåner främst från USA och västländerna.Annars vill han inte släppa in Finland och Sverige. Denna gång vill han troligtvis inte enbart ha ekonomiska förmåner utan säkerligen kommer Erdogan också kräva militära och politiska förmåner från västländerna.

1952 ansökte den turkiska staten två gånger om medlemskap i Nato, men deras ansökan avslogs av medlemsländerna två gånger. Turkiet fick en ny möjlighet, när inbördeskriget i Korea startade mellan kommunistsidan i norr och motståndarna i södra landsdelen.

Många länder var uttröttade pga andra världskriget att skicka soldater till Korea. De stora militära förlusterna och förödelsen under andra världskriget gjorde att det moraliska stödet i västländerna att skicka människor

till kriget i Korea uteblev.Detta gjorde att Turkiet nu fick sin chans. De erbjöd sig frivilligt att skicka soldater till Korea för att strida mot kommunisterna i norr. Denna ”frivilliga gest” var dock inte billig för västländerna.

Med turkarnas frivilliga gest följde också att när de skickar soldater så vill de bli insläppta i Nato. Då bestämde sig västländerna för att släppa in Turkiet i Nato. Men den turkiska armén var då mycket trög och de saknade teknologisk utrustning och moderna vapen.

Sedan dess har Nato byggt upp hela den turkiska armén med modern teknik. Om vi tittar på Natos historia, har Turkiet hela tiden utnyttjat situationen och har kunnat utveckla sig militärt sett, men Natoländerna har inte en enda gång kunnat använda de militärbaser som finns i Turkiet. Turkiet har inte ställt upp och har inte lämnat Nato tillstånd att använda dem.

Man kan ta exemplet från 2003 när USA ville komma in i Irak via Turkiet. Då begärde Turkiet stöd med 100 miljarder dollar från USA och västländerna för att låta dem använda de Natobaser som finns i Turkiet.

Vad har egentligen hänt efter att Turkiet släpptes in i Nato? De har använt den militära styrkan och makten mot minoriteterna i landet såsom armenier, assyrier-syrianer och kurder. Ett stort antal människor från de minoriteterna har blivit tvungna att lämna sitt hemland.

Turkiet har med Natovapen hotat sina grannar Grekland, Bulgarien, Syrien och Cypern. Turkiet har ockuperat Cypern sedan 1974. Ockupationen fortsätter än idag.

Dessutom följer inte Turkiet Natos principer. De har köpt vapen från Ryssland trots att det egentligen är förbjudet för Natoländer att göra det.

Som avslutning vill jag peka på att den turkiska staten har alltid varit fientlig mot väst.

Om de skulle släppas in i EU skulle de skada och förstöra hela Unionen inifrån. Natomedlemskapet har passerat nästan 70 år men Turkiet har inte utvecklat sig på ett positivt sätt. Mänskliga rättigheter finns inte, minoritetsrättigheter finns inte, demokratiska rättigheter finns inte, yttrandefrihet och pressfrihet finns inte i Turkiet. Vi måste vara försiktiga med Turkiet.

De lovar mycket men de håller inte några löften.

Jakob Rohyo