-Upphäv förbudet mot bokstäverna X, w och Q.

-Invånarna ska kunna propagera på andra språk än turkiska,

-En mindre ändring i valsystemet,

-Man ska kunna ha två språkrör för partier,

-Man ska lättare kunna bli medlem i politiska partier,

-Hemspråksundervisning i privat regi ska möjliggöras,

-Kravet på skolelever att gå ed på att de är turkar och att alla ska vara tvungna att kalla sig turkar ska avskaffas.

Detta var innehållet i det demokratipaket som presenterades och många karakteriserar det som att ”berget födde en mus”.

Vidare föreslog Erdogan att det skulle införas möjligheter att ansöka om att byta namn på byar och områden som fick nya namn fram till 1980.

Om jag börjar med Mar Gabriel så är jag inte särskilt glad för att Mar Gabriel har  trakasserats av alla möjliga myndigheter sedan 2008. Och nu, när de är beredda att vända sig till Europadomstolen, där Erdogan vet att han kommer att förlora. Han försöker enbart vinna poäng genom att återlämna stulen egendom till den rätta ägaren.

Jag blir inte glad när han inte ens nämner skolorna och (romersk- grekisk-ortodoxa  klostret Halki som den turkiska staten har stängt sedan 1971.

Jag blir inte glad när han omvänder Hagia Sophia-kyrkan i Tranzon till moské i år. Då är han en bedragare som seglar under falsk flagg och ingenting annat.

Jag blir inte glad när vi hela tiden under historien har blivit besvikna.

1839 proklamerades Tanzimat Fermani som utlovade att även ickemuslimer skulle åtnjuta rätten till skyddat liv, egendom och heder. Det hände ingenting.

1856 kom man på nytt med ett dekret, Islahat Fermani  där ickemuslimer skulle vara likvärdiga muslimer. Ingenting hände.

1876 beslutade parlamentet att alla medborgare skulle vara jämlika. Ingenting hände.

1878 skulle armenierna få en viss självstyrelse i sina områden. Resultatet blev massmord mot armenierna och assyrier-kaldéer-syrianer 1895-96.

1911 utlovades på nytt jämlikhet och rättvisa till alla invånare. 1915 kom folkmordet.

1923 skrev Turkiet under Lausanne-fördraget och lovade att respektera ickemuslimernas mänskliga rättigheter såsom undervisning, skola, språk, religion etc. Ingenting hände.

1942 konfiskerade Turkiet all egendom som ägdes av ickemuslimer. De som inte kunde betala straffskatterna skickades på arbetsläger.

1950 blev Turkiet medlem i Europarådet och undertecknade Europakonventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. 1955 attackerades under den 6-7 september alla ickemuslimer i landet, då man plundrade och dödade under 2 dygn.

Under hela 1960-70-talet fortsatte förföljelsen och trakasserierna mot alla icke-turkar och särskilt mot icke-muslimer.

Därför blir jag inte förvånad om det visar sig att höga turkiska företrädare visar sig inte ha någon avsikt att uppfylla sina löften eller förslag.

Hela landet och dess institutioner är byggda för att endast tjäna turkar och islam. Därför hjälper inte lite kosmetiska ändringar någonting.

Turkiet blev kandidatland till EU 1999 och alla trodde att en sådan morot skulle skynda på införandet av verkliga reformer. Ingenting hände.

2004 började landet förhandla för EU-medlemskap. Ingenting hände.

Hur Turkiet ändå med lögner och manipulationer lyckas få sin vilja igenom utan invändningar är en gåta.

Om man inte lär sig något av hela denna historia, kommer man att fortsätta leva i en fantasivärld och varje gång bli besviken när det utlovade inte genomförs.

Jag tror inte på det Erdogan och Turkiet utlovar och därför blir jag inte besviken utan kan varje gång snabbt konstatera att det är lika oseriöst som alltid tidigare.

 

Özcan Kaldoyo