När Turkiets President Abdullah Gül och EU-minister Egemen Bagis kom till Sverige i början av mars 2013, arrangerade Turkiska ambassaden en pressträff på Grand Hotell som var Turkiska delegationens högkvarter under statsbesöket.  

Trotts att vi hade presskort och var ackrediterade av UDs pressrum nekades vi inträde till pressträffen med President Abdullah Gül. Anledningen till avvisningen var för att vi representerade oppositionell media, Assyria Tv och dagstidningen Evrensel.

En månad senare arrangerade samma ambassad som nekade oss inträde en resa för 14 svenska journalister till Turkiet. Resekostnaderna, hotell, flyg och andra omkostnader för dessa 14 journalister betalades av turkiska staten.

Journalisterna besökte även Turkiets EU-minister Egemen Bagis. Inte nog med det, man hade även samlat pengar för att köpa en present till minister Egemen Bagis. Detta gjorde man med vetskapen om den pågående stora rättsprocessen mot 46 journalister varav 26 av dessa satt i häkte.

För ett år sedan uttalade sig Egemen Bagis till BBC om häktade journalister och kallade dessa för rånare och våldtäktsmän. I januari månad gick samma minister, Egemen Bagis som har till uppgift att förhandla om Turikets EU-medlemskap, till verbal attack mot Riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo och andra assyriska representanter under ett möte på Turkiska Ambassaden och sa följande:

”Vad har ni assyrier vunnit med att använda Seyfo-frågan som masturbation och basunera ut det i medier och Sveriges Riksdag? Varför har ni blandat Pontus-greker i frågan?”   

Detta var inte minister Egemen Bagis första övertramp och hån mot alla som föll offer för folkmordet 1915. När Schweiz för ett år sedan kriminaliserade förnekandet av Folkmordet 1915 reste Egemen Bagis demonstrativt till Zürich, Schweiz för att offentligt förneka Seyfo – Folkmordet 1915 och därmed trotsa denna lag i skydd av sin diplomatiska immunitet.

Minister Bagis fortsatte visa sitt förakt mot åsikts- och yttrandefriheten även inför de 14 svenska journalisterna. En Turkisk domstol dömde den världskända pianisten Fazil Say för att denne retweetade några rader ur en dikt av en känd poet. Minister Bagis försvarade detta beslut med motiveringen: ”man måste visa respekt för andras heligheter”.

Ingen av journalistkollegorna från Sverige bemötte detta angrepp på yttrandefriheten. Tvärtom legitimerade man detta påhopp med sin tystnad. Och inte nog med det köpte man en present till minister Bagis.

Följande frågor vill vi ställa till journalistkollegorna som ställde upp på bjudresan till Turkiet:

Är ni omedvetna om att Turkiet innehar en föga smickrande första plats i världen med att fängsla journalister?

Är ni omedvetna om rapporten från journalister utan gränser som visar att Turkiet ligger på 154:e plats bland 179 länder vad gäller yttrande- och åsiktsfrihet?

Vet ni inte att Svenska Journalistförbundet och Europeiska Journalistförbundet har implementerat ett fadderskap för de fängslade journalisterna (där varje fängslad journalist får en journalist från förbundet som fadder) och startat kampanjer för att protestera mot bristen på pressfriheten i Turkiet.

Visste ni inte att världens största rättsprocess mot 46 journalister varav 26 sitter häktade pågick när ni besökte och lämnade över en present till Egemen Bagis?

Har ni inte läst etiska nämndens regler om att journalister inte bör ta emot bjudresor?

Till Turkiska ambassaden vill vi ställa följande frågor:

Varför har ni nekat oss inträde till pressträffen med presidenten Abdullah Gül och EU-minister Egemen Bagis på Grand Hotel den 13 mars?

Vad var anledningen till att bjuda in 14 journalister?

Måste vi också som de svenska journalistkollegorna köpa en present till Egemen Bagis för att släppas in på pressträff?

Murat Kuseyri, dagstidningen Evrensel
Dikran Ego, frilansjournalist för Assyria TV

Källa: Journalisten

Bland den stora delegationen stack två personer ut från mängden. Den ena bar en unik klädsel och var därmed omöjlig att missa. Personen i fråga var biskop Yusuf Cetin som har sitt säte i Istanbul. Biskopen togs med till Sverige av två anledningar. Det ena är för att vara något slags bevis för hur bra Turkiet behandlar sin assyriska minoritet. Det andra var för att tysta den assyriska lobbyn/opinionen som gav Turkiet huvudbry genom att driva igenom ett erkännande av Seyfo-folkmordet 1915 i Riksdagen.

Det turkiska tricket att påverka den svenska och assyriska opinionen genom att skylta med en biskop under resan misslyckades kapitalt. Tvärtemot turkarnas plan mobiliserades den assyriska opinionen ännu mer och protesterade mot både biskopen som lät sig utnyttjas som en bricka i spelet och turkiets president Abdullah Gul.

Under sitt tal i Riksdagen målade Abdullah Gul upp en vacker och demokratisk bild av Turkiet de senaste 10 åren. Gul lyfte särskilt fram assyrierna som Sveriges och Turkiets gemensamma angelägenhet i sitt tal. Han sade bland annat att Turkiet arbetar hårt och uppriktigt för att förbättra situationen för assyrierna i landet. Som bevis på hur väl Turkiet behandlar sin assyriska minoritet hänvisade Gul till biskop Yusuf Cetin som är ett unikt inslag i delegationen till Sverige och något som aldrig tidigare har skett i republikens 90-åriga historia.

Den utopiska bild som Abdullah Gul målade upp i sitt tal där han hänvisade till biskop Yusuf Cetin, spräcktes av riksdagsmannen Yilmaz Kerimo. När Kerimo ställde frågor om varför S:t Gabrielklostrets egendomar har konfiskerats, varför historiska kyrkor omvandlas till moskéer och assyrierna nekas minoritetsrättigheter, hade den märkbart överraskade Gul svårt att formulera ett vettigt svar.

I dagens verkliga Turkiet har myndigheter konfiskerat det 1700-år gamla S:t Gabriel Klostrets egendomar. Man pekar ut assyrier som femtekolonnare och förrädare i nytryckta skolböcker. Stora landområden tillhörande assyrierna i Turabdins byar har konfiskerats. Assyrierna saknar status, räknas inte som minoritet och får inte heller åtnjuta rättigheter som andra medborgare. Det som är ironisk är att just biskop Yusuf Cetins församling i Istanbul nekades öppna en förskola med assyrisk inriktning. Myndigheterna som avslog ansökan motiverade sitt beslut så här: ”Ni är ingen minoritet, därför kan ni inte undervisa i ett främmande språk”. Som framgår av myndighetens svar räknas inte assyrierna som minoritet, men inte heller som ursprungsbefolkning. Trots detta ställer biskop Yusuf Cetin upp för att ge sken av att allt är frid och fröjd i Turkiet.

Den andra unika personen som gjorde president Gul sällskap under Sverigebesöket är av en helt annan sort. Mehmet Emin Karamehmet är en av Turkiets och världens rikaste män.

Under flera år har en ägartvist om Turkcell, som är den ledande mobiloperatören i Turkiet, pågått mellan TeliaSonera och Mehmet Emin Karamehmet. 1993 inledde Karamehmet ett samarbete med TeliaSonera och Ericsson. Samarbetet skulle gå ut på att TeliaSonera skulle bidra med sitt kunnande i att driva en mobiloperatör och Ericsson skulle bidra med tekniskt kunnande. Karamehmet lurade dock senare sin affärspartner TeliaSonera. Han sålde samma aktier först till TeliaSonera och sedan till ryska Altimo. Under turerna har han även tvingat till sig stora summor pengar i mutor från Ericsson som fick bygga den mobila telekominfrastrukturen i Turkiet. Den som vill kan här läsa om Karamehmets turer med TeliaSonera och Altimo

År 2009, efter många års processande dömde skiljedomstolen i Genève Karamehmet att betala ett skadestånd på 7 milliarder kronor till TeliaSonera. Men Karamehmet fortsatte att hålla i tyglarna i styrelsen för det gemensamma bolaget, tills han i början av 2010 fälldes för bedrägeri i en brottsdomstol i Istanbul. Mångmiljardären fick drygt 11 års fängelse och reseförbud för förskingring mot två banker, Pamukbank och Yapikredi.

Det är just denne Karamehmet som har reseförbud som var med i President Guls delegation. Karamehmet var även bjuden till kungahusets galamiddag på kungliga slottet den 11 mars 2013. Listan på gäster som var med på galamiddagen kan seshär.

Att en dömd person med reseförbud skulle vara med i presidentens följe var svårt att tro. För att vara säker bortom allt tvivel har jag mejlat till presidentens kansli och frågat. Den 21 mars 2013 kom svaret från presidentkansliet som bekräftar att Karamehmet var med på både resan och galamiddagen på kungahuset.

Å ena sidan har Turkiet de senaste åren fängslat mer än 9000 oppositionella och blivit världsetta, före Iran och China, på att fängsla journalister. Förtrycker minoriteter och nekar assyriernas existens. Å andra sidan gör en dömd bedragare belagd med reseförbud presidenten sällskap till Sverige. Det här är turkisk demokrati i ett nötskal.

Dikran Ego 

Turkiets ”EU-minister” Egemen Bağış är trogen sin vana att kränka, håna och förolämpa offren som mördades under Seyfo – Folkmordet på assyrier/syrianer 1915. När Bağış senast var i Stockholm intervjuades han av Syrianska Riksförbundets ordförande Kenan Anter för Tv-kanalen Suryoyo Sat. Efter intervjun basunerade Suryoyo Sat och andra mediekanaler kopplade till Syrianska Riksförbundet i Sverige (SRF) att Bağış har tagit tillbaka sitt kränkande uttalande om Folkmordet-Seyfo. Frågan är nu om detta verkligen var sant? Har han verkligen framfört en ursäkt?

För den som behärskar det turkiska språket var det ingen tvekan att Egemen Bağış tvärtemot vad mediekanaler kopplade till SRF påstår fortsätter att håna och kränka offren för Seyfo – Folkmordet på assyrier/syrianer 1915. Han går ännu längre och anklagar alla politiker som engagerar sig i Seyfofrågan för att sprida hat och manipulera folk för att komma åt deras fickor.

SRF som har tusentals medlemmar (många utan vetskapen om sitt medlemskap) har fört dessa bakom ljuset med lögner. Varför har SRF hittat på en ”ursäkt” som inte existerar? Detta är en fråga varje medlem skall ställa till ansvariga. Vad var syftet?

För att bringa klarhet i händelserna har undertecknad översatt Egemen Bağış intervju som sändes på tv-kanalen Suryoyo Sat den 11 mars 2013, se nedan.

Därefter kommer innehållet i pressmeddelandet som SRF skickade ut samma dag som intervjun. Avslutningsvis hittar du några rader från Bahro.nu som skrivit om den påstådda ursäkten.

Vidkommande hanteringen av den påstådda ursäkten påbörjande nyhetsläsaren i Suryoyo Sat med att säga: ”Den turkiske EU-ministern Egemen Bağış tar tillbaka sitt kränkande uttalande om Seyfo-Folkmordet”.

Översättningen av Egemen Bağış intervjun den 11 mars 2013.

Det omnämnda mötet kom till efter min kallelse. Det var ett slutet middagsmöte som ägde rum i den turkiska ambassaden. Jag var på en snabbvisit i Stockholm, bara 24 timmar. Trots detta har jag ägnat tre av mina timmar för att träffa assyriska/syrianska representanter. Jag ville lyssna på vilka problem de hade och diskutera hur vi skulle kunna lösa problemen som församlingsmedlemmarna i Turkiet har. Detta var ett privat/slutet möte och ingenting borde läcka ut. 

Ärligt talat minns jag verkligen inte om jag har använt det ordet (masturbera). Jag frågar ambassadören, hon minns inte. Jag frågar min assistent och inte heller han minns. Men det är mänskligt, ibland kan vissa ord slinka ur ens mun. Om jag har sagt det ordet är jag beredd att blidka alla assyrier/syrianer. 

Men det som gör mig ledsen är att information om mötet läckt ut. Man hittar på saker som inte existerar och överdriver saker och ting. 

Ännu en sak som gör mig ledsen är att vi hade sju gäster (assyrier/syrianer).  Om jag hade sagt det ordet, borde åtminstone en av dessa varna mig och tala om att det inte är passande att jag uttrycker mig på det sättet. Varför reagerade ingen?, ingen sa någonting. 

Först efter att det hade gått tre veckor och tre dagar, före presidenten Gul´s resa till Sverige, smäller det här plötsligt på internet. Detta verkar ha gjorts avsiktligt av illvilliga personer för att hindra oss från att ta hand om och lösa våra assyrier/syrianska bröders problem i Turkiet. Jag upplever det att dessa personer är ute efter att förstöra lugnet och harmonin som råder i Turkiet. 

Trots allt detta, vill jag betona att sedan jag engagerade mig politiskt, och själv kommer från Siirt som är nära till Mardin och Midyat, har jag vuxit upp i en miljö nära assyrier/syrianer där jag alltid försökt hitta lösningar till mina bröders problem. Jag har engagerat mig i frågor angående Istanbul församlingen. Jag är den förste tjänstgörande ministern som närvarade en aktivitet som arrangerades av församlingen i Istanbul. Det kan biskop Yusuf Cetin vittna om.

Jag har alltid försökt hjälpa till, från planerna att bygga kyrka i Yesilköy till Mor Gabriel processen mm. Men som jag förstår det, har det irriterat en del personer och dessa vill förstöra våra relationer. Men det kommer inte lyckas för att vi är bröder. 

Vi har levt i tusentals år tillsammans och kommer även i framtiden fortsätta att göra det. Jag vill betona att den turkiska staten behandlar alla sina medborgare lika och omfamnar dem. Vi gör allt för att tillmötesgå alla våra medborgare oavsett vilka de är. Som minister har jag hela tiden funnits till hands och har alltid varit lätt tillgänglig för den assyriska/syrianska församlingen. 

Allt detta visar att en del illvilliga personer störs av det pågående välståndet och demokratiseringsprocessen som Turkiet genomgår. Det kan finnas personer som känner sig obekväma med utvecklingen. Men vi kan inte be om ursäkt för att ha irriterat dessa personer. 

Jag vill påpeka att jag kommer fortsätta engagera mig i mina assyriska/syrianska bröders frågor. Jag kommer fortsätta lyssna till dem. Men det är faktum att dessa händelser har slitit och gjort oss ledsna. Jag kommer fortsätta att hålla kontakten med assyrier/syrianer som finns i Turkiet. Men de som bor utanför Turkiet bör vara mer försiktiga och tänka mer på sina bröder som finns i Turkiet. 

Idag ställer vi upp och hjälper assyrier/syrianer som flyr från Syrien. När Turkiet går igenom en känslig period och när Turkiet håller på att försöka lösa den pågående Mor Gabriel processen, försöker vissa personer lägga hinder på vägen och hugga sönder utvecklingen. Men vi är väl medvetna om det och ser vad som försiggår.  

Jag ogillar dessa personer som missbrukar dessa händelser. Jag har aldrig raljerat och sett ner på andra människors upplevelser och känslor. Jag har aldrig marginaliserat dessa. Oavsett om det är assyrier/syrianer andra folkgrupper eller mitt eget folk. 

Jag fördömer de som leker med människors känslor, hittar på ”det så kallade folkmordet” och lägger fram motioner om det. Dessa hjärntvättar folk för sin egen politiska vinning. 

Jag fördömer dessa politiker som planterar/sprider hat och fiendskap. Jag har alltid kämpat mot dessa och kommer även i framtiden fortsätta att göra det.  

Den 11 mars 2013 skickade Syrianska Riksförbundet ett pressmeddelande med följande innehåll:

                                                                                               Södertälje 2013-03-11 

Pressmeddelande 

Den turkiske EU-ministern Egemen Bağış tar tillbaka sitt kränkande uttalande om folkmordet (Seyfo)

Vid ett möte med representanter för bl a Syrianska Riksförbundet på den turkiska ambassaden i Sverige i januari jämställde Bağış folkgruppens krav på ett erkännande av folkmordet med att onanera.

Vid en intervju idag med Syrianska Riksförbundets ordförande, Kenan Anter, för den syrianska TV-kanalen Suryoyo-SAT, ber Egemen Bağış indirekt om ursäkt för sitt uttalande:

- Har jag uttalat mig på det sättet, är det djupt beklagligt och jag ber givetvis  om ursäkt. Jag är väldigt mån om fortsatt goda relationer med den syrianska folkgruppen. 

Samma nyhet har även publicerats i SRF:s nättidning Bahro som avslutar texten med följande rader: Intervjun där Bağış drar tillbaka sitt kränkande uttalande kan ni se på Suryoyo Sat-nyheterna kl. 19.00 ikväll. 

Se intervjun med Egemen Bağış, klicka här

Se SRF:s pressmeddelande, klicka här

Se nyheten på Bahro.nu, klicka här

Dagen efter den påhittade ”ursäkten” basunerades ut i SRF-media gjorde nyhetsbyrån IHA, İhlas Haber Ajansı en kort intervju med Egemen Bağış. I den intervjun fördömde Bağış alla påståenden om att han skulle ha jämfört aktiviteterna kring Seyfo-folkmordet 1915 med masturbation.

Skulle Egemen Bağış be om ursäkt för något som han förnekar och fördömer alla påståenden om det? Egemen Bağış passade även på att sända dolda hot i sin intervju i Suryoyo Sat. Som framgår av översättningen i intervjun påpekar Egemen Bağış att ” Men de som bor utanför Turkiet bör vara mer försiktiga och tänka mer på sina bröder som finns i Turkiet.”

Det enda maktmedlet som assyrier/syrianer kan sätta emot turkiska makthavarna är de egna och de västerländska mediekanalerna. Det är dessvärre endast via media och politisklobbying som assyrier/syrianer kan blottlägga de turkiska makthavarnas förtryck och övergrepp mot assyrier/syrianer.

Frågan är nu hur det kan komma sig att det enda påtryckningsmedlet som gruppen själva kontrollerar har vänt sig mot folket?

Att den turkiske ministern, Egemen Bağış, inte ber om ursäkt kan inte skyllas på någon. Det visar endast ministerns karaktär. Genom sitt utspel om Seyfo visar Egemen Bağış den turkiska statens verkliga inställning till assyrier/syrianer.

Vidkommande de lögner som SRF, Bahro.nu och Suryoyo Sat med Kenan Anter i spetsen sprider om en påstådd ursäkt kan man fråga sig varför personerna bakom dessa mediekanaler väljer att föra sitt folk bakom ljuset?

Frågan som alltjämt är obesvarade är varför SRF, Bahro.nu och Suryoyo Sat ljuger om att Egemen Bağış tagit tillbaka sitt uttalande och bett om ursäkt?

Dikran Ego

Den 16 januari 2013 hölls ett möte mellan assyriska samt syrianska organisationer i Sverige och den turkiske EU-ministern Egemen Bağış på den turkiska ambassadens residens i Stockholm. Varken assyriska eller syrianska organisationer har kommit ut med någon detaljerad information om detta möte. Det som ändock har läckt ut är att mötet i princip var en uppläxning av de assyriska och syrianska representanterna. Turkiets EU-minister Egemen Bağış likställde, ordagrant genom egna ord, Seyfo – Folkmordet på assyrier/syrianer med tillfredställelsen av att onanera.

Av allt att döma har mötet kommit till efter att turkiska myndigheter tillkallat nämnda organisationer. Av tradition och enligt det inofficiella protokollet mellan Turkiet och assyrierna får de sistnämnda aldrig gehör för sina frågor eller önskemål att hålla liknade möten, i synnerhet när det är en minister som skall närvara vid mötet.

Det som är intressant är varför turkiska myndigheter plötsligt intresserar sig för assyrier/syrianer just nu?

Svaret är lika enkelt som invecklat. Den turkiska makteliten med de intressen den representerar är väldigt besvärade och negativt inställda till assyrierna i Sverige. Orsaken till detta är att assyrierna driver frågan om Seyfo – Folkmordet 1915 i Sveriges riksdag m.m. Som ett resultat av detta har Sveriges riksdag erkänt Seyfo – Folkmordet 1915 på assyrier som ett historiskt faktum. En annan anledning till irritationen är uppmärksamheten kring den Kafka-liknade processen mot S:t Gabriel-Klostret i Turabdin, i Turkiet. Där försöker turkiska myndigheter att konfiskera ett kloster aktivt sedan 300-talet e.kr.

Nämnda möte synes, enligt uppgifter, ha utvecklats till ett möte med en väldigt obehaglig stämning där de assyrisk/syrianska representanterna bokstavligen läxades upp av den turkiske EU-ministern. Assyrier som inte ens existerar i det officiella Turkiet anses vara andra klassens medborgare i landet.

Enligt uppgifter ska Turkiets huvudförhandlare till EU, ministern Egemen Bağış ha fällt följande kommentar under mötets gång genom att vända sig mot riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo (s):

– Vad har ni assyrier vunnit med att använda Seyfo-frågan som masturbation och basunera ut det i medier och Sveriges Riksdag? Varför har ni blandat Pontus-greker i frågan?

Efter en stund av tystnad i mötesrummet vänder sig den turkiske ministern mot den turkiske ambassadören Zergün Korutürk och ber om ursäkt för sitt språk då hon är en kvinna och ministern insett att hans ordval varit av synnerligen olämplig karaktär.

Hur ska man tolka den turkiske ministerns beteende?

Det är inte första gången minister Egemen Bağış hånar och förolämpar offren som mördades under Folkmordet 1915. Efter att Schweiz kriminaliserat förnekandet av Folkmordet 1915 har Egemen Bağış demonstrativt rest till Zürich, Schweiz för att offentligt förneka Seyfo – Folkmordet 1915 och därmed på ett oerhört flagrant sätt brutit mot schweizisk lag.

Om en minister som förhandlar om villkoren för Turkiets ansökan till den Europiska Unionen beter sig på detta sätt, ja då kan man inte låta bli att ställa frågan; vad kan vi förväntas oss av resten av Turkiet?

Den 11-13 mars 2013 gör Turkiets president Abdullah Gül sitt första statsbesök någonsin till Sverige. Assyrier planerar att visa sitt missnöje genom att demonstrera vid detta besök.

Dikran Ego
dikran.ego@bredband.net

Så sent som i somras uttalade sig den turkiske utbildningsministern om skolböcker som beskriver assyrier och armenier som förrädare och västmakternas marionetter. Ministern Ömer Dincer lovade då att dessa uppgifter skulle tas bort. Nu har nya skolböcker tryckts för det nya skolåret, och frågan om utbildningsministern höll sitt löfte fick sitt svar.

Svaret är naturligtvis NEJ. Utpekandet av kristna har blivit ännu värre, men det är precis som det ska vara. Den turkiska politiska normen är som den alltid varit, man säger en sak men gör motsatsen.

Den som är naiv och går på turkiska politikers klassiska lögner är säkert besviken just nu. Och det råder ingen brist på naiva besserwissrar inom den assyriska folkgruppen. Men den som följer det turkiska politiska rävspelet vet att dessa politikers löften inte är värda mer än en spottloska.

De nya skolböckerna går ännu längre än tidigare och beskriver assyrierna som ”femtekolonnen som högg Turkiet i ryggen”. Därtill har man skruvat utpekandet ännu mer mot assyrierna genom att skriva att ”assyrier fortsätter än idag sitt förräderi”. Detta tillägg har med största sannolikhet att göra med Sveriges Riksdags erkännande av Seyfo-folkmordet 1915 och den stora uppmärksamheten kring processen mot S:t Gabriel Klostret.

För att uppmärksamma skolböckernas nedsättande och utpekande beskrivning av assyrier och armenier kallade den assyriska parlamentarikern Erol Dora till presskonferens den 16 oktober 2012. I sitt pressmeddelande ställer Erol Dora flera frågor till Turkiets utbildningsminister Ömer Dincer. Några av dessa följer nedan:

• I somras lovade utbildningsminister Ömer Dincer att man skulle rensa skolböckerna från nedsättande uppgifter om assyrier och armenier, varför håller ministern inte sitt löfte?
• Vad kommer elever som läser dessa uppgifter att tycka om assyriska och armeniska barn som möjligtvis sitter i samma klassrum?
• Vem ansvarar för den traumatiska situationen och de påfrestningar som drabbar de assyriska och armeniska eleverna pga. dessa uppgifter i skolböcker?

Vid första mötet försvarade den turkiske utbildningsministern Ömer Dincer sig med att säga att böckerna trycktes innan han tillträdde som utbildningsminister. Vi får se vad ministern svarar på dessa frågor, om han nu överhuvudtaget svarar alls. Ingen skulle bli förvånad om ministern skulle komma med fler lögner och bortförklaringar. Historien har visat att turkiska politiker genom tiderna har visat sig vara som gjorda av teflon, allt rinner av dem. Skamlösheten inom den turkiska politiken är bottenlös när det gäller respekten och rättigheterna gentemot landets minoriteter.

Vilka lärdomar kan man dra av den turkiska politiken och hanteringen av skolböckerna?

En del av svaret kan vi hitta hos utbildningsministerns chef, premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

För några veckor sedan reagerade Recep Tayyip Erdogan på filmen ”Innocence of Muslims”, en amatörmässigt gjord video som majoriteten av världen avfärdar som harmlös och inget att ta på allvar, och sade att han skulle ta upp frågan till FN-nivå för att få till stånd ett lagförslag för att klassa liknande händelser som hatbrott. Men samma Erdogan tycker att det är helt i sin ordning att i turkiska skolböcker undervisa vartenda barn att assyrier och armenier är förrädare och femtekolonnare, utan att tycka att detta kan vara ett hatbrott. För i Erdogans och hans regerings värld är hatbrott straffbart enbart när det begås mot muslimer.

Tiglath Yamo

Genom Internet har många bra idéer kommit att förenkla livet och gjort vårt samhälle bekvämare. Entreprenörer och statsmän har genom Internet spridit och åstadkommit stora förbättringar i samhället. Exempel på dessa idéer är bl.a. Google och Facebook. Även statsmän använder Internet för att sprida sin vision och förändra samhället till det bättre.

Det finns också dåliga idéer som kommer ut i samhället, och det finns många. Det senaste som kan läggas till skaran galna idéer är att Syriac Universal Alliance, SUA, tänker utfärda pass. Man kan inte låta bli att fundera en och två gånger och återigen läsa det som skrivs. Är det sant?

För en tid sedan sände satellit tv-kanalen Suryoyo Sat ett program med representanter från SUA. Programmet handlade i stora drag om vad SUA har haft för aktiviteter och dess framtidsplaner. Efter en barock redovisning avslutade SUA:s representanter med att uppmana tittarna att vara med hjälpa SUA med pengar för att driva igenom SUA:s storslagna idéer.

Okej, det är vid närmare eftertanke inte kontroversiellt att en organisation redovisar befängda idéer, det finns gott om sådana och det strider inte mot lagen. Men när man sprider osanningar och kommer med absurda idéer som idiotförklarar tittarna gör man inget annat än att på ett hånfullt sätt föra tittarna bakom ljuset.

SUA:s representant Daniel Gabriel med ordföranden Johny Messo vid sin sida sade följande:
– I ett formellt beslut har Europeiska Unionen erkänt araméerna som ursprungsbefolkning. 

Detta påstående gjordes av Daniel Gabriel utan att hänvisa till någon källa. Har den Europeiska Unionen, EU, ett mandat att besluta i frågan? Har detta beslut publicerats?

SUA:s representanters galenskap fortsätter och det blir bättre under programmets gång. Det värsta övertrampet kom i slutet av programmet då en Daniel Aksan meddelade följande:
– SUA planerar att utfärda pass för vårt folk. Till exempel; när jag reser från Holland till Sverige visar jag mitt holländska pass men i framtiden vill vi att vårt folk visar upp sitt eget arameiska pass.

Ni behöver inte läsa om det. Ni har läst rätt! SUA planerar att utfärda pass för araméerna!

Frågan är om Daniel Aksan och övriga SUA medlemmar vet vad de säger? De och SUA verkar ha förväxlat nationella pass med vanliga hederliga visitkort som kan beställas via Internet från vilket tryckeri som helst.

Dessa grundlösa påståenden och galna pass-idéerna görs av SUA:s medlemmar i ”presidenten” Johny Messos närvaro. Att president Johny Messo inte reagerar på uppgifterna tyder på att dessa har godkänts av honom också. När man hör dessa stora hjärnor prata kan man inte låta bli att tänka på ”Bagdad Bob”. Ni är fria att fantisera…

Ett pass är en formell identitetshandling utfärdat av en statlig myndighet som identifierar innehavaren som en nationell medborgare och används som en internationell legitimationshandling vid gränskontroller. Detta är alltså inget som går att beställa via Internet än, om inte SUA tänker vara banbrytare och börja leverera pass via Internet. Undrar direkt om de kommer att ta ut någon avgift för detta? Man undrar om SUA skall ingå i Schengen-samarbetet? Ja, frågorna hopar sig.

Som framgår av tv-programmet Qolo Hiro har man tagit uppgifterna på allvar och kontaktat Suryoyo Sat för att ta del av källan till uppgifterna om EU:s beslut om ursprungsbefolkningen. Något svar eller uppgifter om källan har alltjämt, efter två veckor, inte presenterats trots att kontaktpersonen på Suryoyo Sat försäkrat att återkomma efter att ha hört med Johny ”Bagdad Bob” Messo.

Ett tips till SUA och Johny ”Bagdad-Bob” Messo: SUA bör hålla sig till och fortsätta att årligen genomföra SUA:s främsta bedrift: att arrangera fest i Midyat på årsdagen av Seyfo.

Nedan kan ni se videoklippet från Qolo Hiro som tog upp SUA:s storslagna idéer.

Ps: Qolo Hiro har från en säker källa mottagit en special utgåva i form av ett provtryck av de nya SUA passet. Se bilden längre ner.

Johan Sumer
johan.sumer@gmail.com 

Franska nerver är inte alltid att lita på. Men franska parlamentariker verkar vara av ett annat virke. Fråga turkarna. 

Säg Seyfo och vi i Södertälje hajar till – särskilt assyrier/syrianerna. Seyfo är benämningen på det folkmord som det ottomanska riket utförde under några år med start 1915. Armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, judar och pontiska greker mördades – exakt hur många som föll offer för ottomanernas svärd är osäkert, men offren var hundratusentals. Läs mer…

De nedanstående erkännandena kommer från den tidigare turkiske polisen, Ayhan Carkin, som tjänstgjorde i den turkiska antiterroriststyrkan från 1986 till 2000-talet. Erkännandena har publicerats i tidningen Taraf den 26 mars 2011, http://www.taraf.com.tr/haber/bazi-buyukelcileri-bizimkiler-vurdu.htm, enligt följande:

-Jag har utnyttjats
-Militären gick in i byar och avrättade bybor
-I Mardin mördades 30 personer i en by, varav 16 barn
-I Basbaglar mördades 33 personer 1993
-Dessa mord utfördes av statens säkerhetsstyrkor
-Folk torterades
-I Diyarbakir-fängelset matades fångarna med avföring
-Underrättelsepolisen torterade folk
-Skriken under tortyren finns fortfarande kvar i mina öron
-Det finns inget som heter Hizbullah, organisationen var skapad av polisen
-Under en operation grep vi en vänsteraktivist, Kemal Yazar. Jag dödade honom senare.
-Det var staten som sköt poliser på olika gator. De skapade själva terrorn och rädslan.
-Den tidigare polischefen och justitieministern, Mehmet Agar, var inblandad i det mesta
-Den 17 mars 1992 exploderade en bomb i en polisstation. Fem personer dödades. Den var utplacerad av våra egna. Anledningen var att kommissarien var emot alla dessa operationer. Han kallades för kommunist.
-I Perpa sköts en kvinna vid namnet Ayhan Özkan. Man överlämnade inte hennes kropp till hennes familj.
-Man måste öppna Assala-arkiven i Turkiet. Vilka dödade våra diplomater?
-Abdullah Catli upptäckte att han utnyttjades av dessa höga poliser i den armeniska frågan.
Det var dessa som hade mördat våra diplomater. Detta leder ända till Nagorno Karabag. Även där finns dessa mördare. De massakrerar folk och tar bilder och skyller detta på armenier. Alla dessa mördare fick skydd och alla möjliga dokument från premiärministern, Tansu Ciller.
-Jag har mycket mer att berätta. Jag vill ha rättvisa.

Den tidigare antiterroristpolisen, Ayhan Carkin, har alltså gripits av polisen.

Ingen vet av vilken anledning. Om man var intresserad av sanningen, skulle han i stället bjudas in och få tillfälle att berätta allt om de mord som begicks under denna tid.

Över 20 000 människor har mördats på detta sätt i Turkiet efter 1990, där myndigheterna har mörklagt detta med beteckningen, ”förövaren okänd”.

Avbryt medlemsförhandlingarna med Turkiet. Det vore en bomb att släppa in Turkiet i EU.

Institutionerna i landet är fientliga mot väst och EU.

Majoriteten turkar vill inte bo granne med en kristen eller en jude.

Stoppa EU biståndet  till Turkiet som är 10 miljarder årligen.

Özcan Kaldoyo

Som en reaktion mot Lasermannens attacker mot invandrare arrangerades 1992 en stor demonstration. Det nämns att Kurdo Baksi hade en nyckelroll i denna demonstration mot rasism som samlades under parollen ”Utan invandrare stannar Sverige”.

Sedan dess har Baksi figurerat i media med jämna mellanrum. Med sina debattartiklar och inlägg har han tagit ställning mot rasism och andra orättvisor i samhället. I det mångkulturella Sverige har Baksi som en ansvarsfull medborgare med civilkurage gett sig in i debatter och diskussioner i obekväma frågor. Baksi har med tiden fått alltmer utrymme och vuxit fram som samhällsdebattör.

Efter denna episod har svenska medier accepterat Baksi som en debattör. Även om alla invandrare med största sannolikhet inte delade Baksis åsikter, har han på sätt och viss antagits som invandrarnas representant i mediekretsar.

Med sitt snabba framträdande i medierna kom Baksi förmodligen att inspirera och bli en förebild för många i vissa invandrargrupper. För den som är politiskt engagerad och följer samhällsdebatten om rasism och integration är det mer eller mindre denna bild som basunerats ut om Baksi.

Men i januari 2010 händer något. Den bild som förmedlats om Kurdo Baksi börjar raseras. Det visar sig att däckarförfattaren Stieg Larsson var Baksis spökskrivare under många år.
I en intervju i Sveriges Radio avslöjar Baksi utan omsvep att Stieg Larsson var hans spökskrivare.

- Han skriver texten och du skriver under, sade P1:s programledare Monica Saarinen till Baksi om relationen mellan Baksi och den avlidne Stieg Larsson som har skrivit succéromanerna i Millennium-trilogin.

Enligt tidningsuppgifter börjar bekantskapen mellan Baksi och Stieg Larsson under 1990-talets kamp mot rasism och främlingsfientliga rörelser. Stieg Larsson arbetade som nyhetsgrafiker på TT mellan år 1977-1999, men under dessa år var han även en skrivande journalist. 1987 startade Baksi den antirasistiska tidskriften Svartvitt. Enligt Baksi varken kunde eller ville Stieg Larsson – pga. lojaliteten till sin dåvarande arbetsgivare – med eget namn underteckna de artiklar som han författade. Stieg Larsson lät därför Baksi skriva under artiklar som Stieg Larsson författat. Baksis journalistiska karriär, då bara några år gammal, blir tack vare Stieg Larssons generositet en dans på rosor.

Baksi, som i media lanserats som en samhällsdebattör m.m., erkänner alltså utan synbar vånda och med en bagatelliserande inställning att han inte alstrat texterna där hans namn har stått, utan att det var Stieg Larsson som har skrivit dessa. Vi lär förmodligen aldrig få veta sanningen om antalet texter där Baksi bara har bidragit till innehållet genom att underteckna med sitt namn.

- Han tyckte att det var viktigt att en tidning skulle ha ett varumärke, han ville inte vara varumärke, jag hade en konstig relation till honom, för att han är en av dem som har gjort mig mycket känd som jag inte förtjänar, säger Baksi under intervjun på P1.

Å ena sidan säger Baksi att det var Stieg Larsson som har gjort honom till en känd person samtidigt som han å andra sidan säger: ”Dagstidningarna ville inte publicera texter av Stieg Larsson, han var okänd och man nobbade honom, jag var mer känd”.

Om vi nu antar att Baksi är ett varumärke som tillkommit tack vare Stieg Larssons artiklar är det högst tvivelkatigt om någon i framtiden kommer att ta Baksi, som visar att han har åkt snålskjuts, på allvar.

- Hur mycket av Stieg Larssons liv har jag rätt att berätta? Vem är jag som ska marknadsföra honom? Vem är jag som ska tjäna pengar på en bok om min vän? Är jag en ärlig man? Gör jag det för pengars skull eller gör jag det för att jag verkligen tycker om honom? Dessa frågor ställde Baksi till sig själv under intervjun utan att svara.

Baksis bok verkar ha upprört alla som kände Stieg Larsson. Att Baksi skriver om Stieg Larsson på ett sätt som ingen annan känner igen kan mycket väl ha ett marknadsföringssyfte. I stil med att: ”Det jag vet, vet ingen annan, köp min bok”.

Baksi, som bevisligen gjort sig ett namn med hjälp av Stieg Larsson, verkar nu vara ute efter att profitera på den avlidna succéförfattaren. Och han skyr inga medel, Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson kallar det för ”ett försök till karaktärsmord”. Den kommersiella avsikten att rida på den succévåg som Stieg Larssons romaner och filmatiseringen av dessa har skapat indikeras också av omslaget på Baksis bok, där Stieg Larssons bild och namn är överdimensionerade.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Baksi har lyckats med att marknadsföra sin bok på bästa möjliga sätt både i Sverige och utomlands. Baksis bok som enligt många kritiker är full med lögner och faktafel har blivit omskriven i alla stora tidningar. Baksi har även figurerat på TV4, SVT och SR. Även stora medier från utlandet köar för att intervjua Kurdo Baksi om boken han skrev om Stieg Larsson.

Det är uppenbart att det är få läsare som vet vem Stieg Larsson egentligen var som person. Men många glömmer att ställa frågan om vem Kurdo Baksi egentligen är? Vad hade Baksi för egna åsikter? Vad skulle Baksi ha gjort idag om han inte hade åkte snålskjuts på Stieg Larsson?

Dikran Ego

Vatikanen och dess företrädare försöker stoppa den historiska chans vår Nation har att upprätta en autonom frizon till skydd för de kristna assyrierna i Irak.

Bakgrund

Inför ögonen på västvärlden håller en etnisk resning av assyrier på att genomföras i Irak. Denna hänsynslösa slakt på kristna assyrier genomförs utan att regeringen i Bagdad eller de amerikanska trupperna i Irak försöker stoppa den.

De kristna assyrierna har, relativt gruppens begränsade antal, drabbats hårdast av alla folkgrupper i Irak. Infernot i Irak har utvecklats till ett systematiskt massmord på de kristna assyrierna.

Den 8 juni 2007 höll ett historiskt möte rum mellan två av världens mäktigaste män; USA:s president George W Bush och Vatikanens överhuvud, Påven Benedict XVI, tillika Katolska kyrkans överhuvud.

På dagordningen till detta möte behandlades två viktiga frågor;

1) situationen för de kristna assyrierna i Irak, och

2) upprättande av en autonom frizon för kristna assyrier i nordvästra Irak.

Autonomi för assyrier på Ninveh slätten i nordvästra Irak

Alla kristna krafter och organisationer, såväl assyriska/syrianska som västerländska, som är involverade och har ett genuint intresse i frågan om upprättandet av en autonomi är fullständigt eniga om lösningen på assyriernas/syrianernas problem i Irak. Det är att upprätta en autonom frizon för assyrier i nordvästra Irak.

Assyrier vill på inget sätt att Irak skall splittras som statsbildning. Assyrier är och kommer att förbli lojala medborgare till den irakiska statsbildningen. Den tänkta autonoma frizonen skall fungera som fristad undan det sekteristiska våld som härjar i dagens Irak.

Världssamfundets ledare har ett ypperligt tillfälle att gå till historien som ledarna som förhindrade övergreppen mot en hel Nation, de som förhindrade slakten av de kristna i Irak. Därtill kan världssamfundet, genom att hjälpa assyrier på plats i en fristad, undvika en flyktingvåg av cirka en miljon assyrier till Europa och USA.

Vatikanen vill stoppa upprättandet av en fristad för kristna

Alla vänligt sinande organisationer är överens om att en autonomi för assyrier är den enda lösningen för att undvika en mänsklig katastrof. Det är den enda vettiga lösningen för att stoppa den pågående etniska rensningen. Detta förslag stöter dock på mycket oväntat motstånd.

Vatikanen, med Påven Benedict XVI i ledningen, har på ett svekfullt sätt tagit ställning emot förslaget att upprätta en assyrisk autonomi och därmed tagit ställning emot den assyriska Nationens överlevnad.

Vatikanens ”officiella” motiv till detta svekfulla ställningstagande är att assyrier inte vill flytta från andra delar av Irak till den autonoma frizonen på Ninveh slätten. De känner sig hemma där de idag är bosatta.

Omständigheten att assyrier förtrycks, misshandlas, fördrivs, kidnappas och mördas dagligen har Vatikanen antingen inte upptäckt eller medvetet valt att nonchalera.

Vatikanen har det senaste halvåret bedrivit en mycket intensiv lobbyverksamhet dels för att splittra assyrier i frågan om autonomi, dels att förmå västvärlden att inte stödja förslaget om upprättande av en autonom frizon för de kristna assyrierna.

Vatikanen påstår att det är främst assyrier i exil som utnyttjar förföljelsen av kristna assyrier för att driva sin politiska agenda. Vatikanens desperation och rädsla tvingar dem att använda sig av mycket starka ord såsom att Vatikanen inte vill ha något ”assyriskt ghetto” i Ninveh.

Analys – Varför bekämpar Vatikanen assyrier?

I veckan meddelande den amerikanska kongressen att USA i ett första steg bidrar med 10 miljoner dollar för att hjälpa de assyriska/syrianska institutionerna på Ninveh slätten att ta emot assyrier som flytt undan den etniska rensningen i Irak till Ninveh slätten.

Bakgrunden till detta välbehövliga bidrag är den pågående flyktingvågen av assyrier från övriga delar av Irak till någon assyrisk stad på Ninveh slätten. Det är en mycket riskfylld resa att rädda sig undan det sekteristiska våld som förvandlat dem till lovliga måltavlor.

Att bidraget kommer från USA är följdriktigt då förslaget om en autonomi öppet stöds av de mäktiga kristna organisationerna med Evangelister i spetsen.

Skillnaden mellan Evangelisterna och Vatikanen är att Evangelister inte söker vidga och sprida Evangeliets kärleksbudskap på bekostnad av någon folkgrupp. Evangelister följer kärleksbudskapets sanna innebörd och har tagit till sig assyriernas/syrianernas begäran om hjälp. De hjälper till på det sätt de kan. Vatikanen däremot bedriver lobbyverksamhet emot förslaget att upprätta en autonom frizon. Evangelisterna vill rädda undan assyrier från ett pågående inferno.

Vatikanens påstående att det är assyrier i diasporan som har en politisk agenda och vill upprätta en autonomi är inget annat än ett vidrigt påhopp på assyrier. Det är en skymf mot de assyrier som blivit mördade just för att de är kristna, just för att Påven och andra västerlänningar ger uttryck för sin vision om konst utan hänsyn till att det kan medföra stort lidande för en hel Nation i Mellanöstern.

Vatikanen förkastar och bekämpar öppet förslaget om en autonom frizon utan att anföra någon som helst motivering. Man hävdar att assyrier har rotat sig i sina hem runt om i Irak och inte känner för att flytta till Ninveh för att rädda sina liv.

Det är uppenbart att Vatikanens ställningstagande är fattat helt utan hänsyn till assyriers framtid i Irak. Vatikanen söker splittra den enighet som uppkommit mellan olika kyrkor i Irak. Vatikanen har tidigare, genom Påvens berömda klavertramp år 2006 om Islam, försatt de kristna assyrierna i en mycket farlig situation. Kyrkor runt om i Mellanöstern stacks i brand och kristna assyrier mördades som en direkt konsekvens av Påvens klumpiga uttalande.

Mot bakgrund av ovannämnda och Vatikanens uppenbara illojalitet med sina kristna assyriska/syrianska trosfränder undrar vän av ordningen hur det kommer sig att Vatikanen ser sig som en rättmätig representant för kristna assyrier i Irak?

Vem har utsett Vatikanen – som bevisligen är illojal och bekämpar den assyriska/syrianska Nationen – att representera assyrier?

Vatikanen har endast en målsättning med sin farliga och dödliga politik; att öka sitt territorium och sprida sin tolkning av kristendomen, detta oavsett om ett helt folk förintas och försvinner från historien!

Nedan redogörs för ett fåtal faktorer till Vatikanens svekfulla motstånd till en autonomi för assyrier.

1) Skulle en autonomi upprättas skulle detta i förlängningen innebära att assyrier mer skulle identifiera sig med sin etniska tillhörighet än sin religiösa tillhörighet. Detta skulle försvaga kyrkans makt över assyrier. Att detta svekfulla ställningstagande kan utrota assyrier verkar inte på något sätt påverka Vatikanens maktlystna ambitioner.

Vatikanens ambition är att assyrier inte skall identifiera sig med sin etniska tillhörighet. Det går stick i stäv med Vatikanens ambitioner att sprida kristendomen i världen.

2) Utvecklingen av nationalstaten medför att Vatikanen förlorar terräng i västvärlden. Detta har medfört att få västerlänningarna är troende vilket skapar ett problem för Vatikanen. För att fylla upp antal troende kastar Vatikanen sina giriga blickar över andra delar av världen för att skaffa sig nya undersåtar. Den kaotiska situationen i Irak gör assyrier till ett lätt byte. Vatikanen söker få assyriska/syrianska flyktingar att konvertera från Ortodoxin till Katolicismen. Vatikanen använder sig bl. a. av vissa utvalda biskopar såsom den katolske biskopen Luis Sako i Karkuk som är en ivrig motståndare till autonomin.

3) I marken under Ninveh slätten finns stora och outnyttjade oljekällor. Dessa naturtillgångar tillhör den assyriska/syrianska Nationen. Skulle assyrier utvinna dessa naturtillgångar skulle den politiska makten och den etniska medvetenheten stärkas bland assyrier. Detta skulle med automatik försvaga kyrkans makt över assyrier.

4) Det finns även andra som vill åt oljekällorna och förhindra en assyrisk/syriansk autonomi. Kurderna i norra Irak vill – genom svekfulla assyrier som tagit anställning hos dem – komma över dessa oljekällor. Tillsammans med Vatikanen söker man förhindra att en autonomi upprättas.

5) Vatikanen påstår att assyrier i Irak inte vill ha en autonomi. Enligt Vatikanens källor vill assyrier inte flytta. Till förtydligande så har Vatikanens representanter ingen uppfattning om det svåra liv som de kristna assyrierna/syrianer lever under i Irak. Det är lätt att befinna sig i Rom, med all tänkbar lyx och service, samtidigt som de leker med människors öden och liv. Denna lyx har medfört att skandaler, av alla möjliga slag, duggat tätt ibland Vatikanens kardinaler och präster på senare tid.

När en hel Nation står på randen till utrotning gör sig Vatikanen till ett åtlöje. De avslöjar sin makthunger och sin längtan efter världsliga ting såsom makt och rikedomar.

Vatikanens grundkälla borde vara Bibeln. Budskapet i Bibeln är riktade till de utsatta, de fattiga, de svaga och de som förtrycks genom orättvisor. Guds vilja är att skapa rättvisa på jorden och ta hand om de förtryckta.

Var i Vatikanens handlande finns Bibelns budskap om rättvisa och kristlig broderskap?

Vari ligger det orättvisa i att assyrier – likt alla andra folkgrupper – skall få en egen fristad där de kan känna värdighet och mänsklighet?

Vatikanen försöker på ett billigt sätt sko sig på assyrier i infernots Irak. För assyrier i Irak och exilgrupperna utanför landet handlar det om överlevnad. För Vatikanen handlar det om att öka sin makt. Det verkar inte finnas några gränser för vad Vatikanen kan tänkas göra för att utvidga sitt territorium, även om det sker på bekostnad av att en hel Nation förintas.

Hellre lever assyrier i ett ”assyriskt ghetto” på Ninveh slätten än att bli slaktade på Bagdads gator.

Dikran Ego
Journalist